Väntan..

Vaknade kl 10 idag, kunde inte somna om. Gick upp och åt frukost, slog på datorn och gjorde en kopp kaffe. Här sitter jag nu, börjar jobba kl 15, känner bara en sån himla, tristess..
Vet att det kommer bli skillnad när Pernilla flyttar hit, har bott ensam alldeles för länge.. Nästan lite eremit varning.. Behöver en Pernilla att kramas med, skratta med, skratta åt, irritera, irritera sig på, allt.. Tänk vad beroende man är av olika slags känslor, ingen skulle klara av att vara glad dygnet runt, fast man hade anledning att vara det. Du behöver även känna sorg, lycka, längtan, vrede o.s.v.. Annars funger man inte, tror jag iaf.

Nej du Bert stjärt, dax att stänga dagboken & gå ut i solen en vända, fåglarna kvittrar & trivs verkar det som, kanske har jag lika tur..